Läs andras drömmar

 

                                                                                                                                                                     

 

En mardröm delad av John 9 år:
 Det var ett mystiskt damm och så var jag med några andra.Vi bodde i en borg typ. Och så skulle vi fly från dammet, för det dödade typ  alla. Och det var på medeltiden så det fanns ingen teknologi typ. så  vi flydde ut i skogen. Det fanns en massa fyrkantiga hus som vi gick 
 in i.Så var dom typ på rad några meter från varandra. Sen för varje  nytt hus vi gick in i så var det någon eller några som var borta från  det förra huset. Sen när vi hade kommit till det sista huset var det   jag och två andra.

Och en hade ett marsvin eller en råtta så började den växa och ändra skepnad, då försökte jag blunda, men det gick inte  -och anföll en av dem. Och då den som ägde husdjuret blev helt knäpp 
 och skrek "döda döda". Och den råttan anföll dödade råttan eller  något . Då sprang jag ut ur stugan och skrek "Kom". Då svarade ingen och då fattade jag att de var döda. Då öppnade jag en dörr och kom in 
 i ett kök typ. Det var ett nutida kök. Och då tände jag ljuset och sen stängde jag dörren, jag släckte ljuset, så blundade jag, sen öppnade  jag ögonen på grund av att jag hörde dörren gnisslade. Så tändes 
 ljuset. Och då såg jag en katt som var typ gjord av damm. Och det var 
 det magiska dammet som hade format sig som en katt. Och den ville bli 
klappad och jag klappade den. Sen tog jag typ ett svärd och högg 
 huvudet av den och då var drömmen slut.



Nedan Drömmare BRUNO;

Den första en "freudianare" från 1966, den sista från 1999.

 En mardröm: Efter en egendomlig charad lyckas en kvinna bli ensam med mig i sängkammaren utan att hennes man misstänker någonting. Hon ler mjukt, är mycket vacker, fast i 30-40-årsåldern. Storväxt. Klädd i rött, sminkade läppar. Vi lägger oss ner. Det går inget vidare. Frågar henne "på skoj" vad som skulle inträffa om hennes man finge se oss. "Inget", säger hon. Nu är hon äldre, rödfnasig i huden, direkt bred över axlarna och har slätkammad, tråkig frisyr jämfört med sitt svarta, utslagna (?) hår som hon hade nyss.

Nu försöker jag ta henne. Äkta mannen in från höger! Jag sitter på henne, ser ej hennes huvud. Mannen kommer och häller hett vatten intill hennes huvud! Jag "kan" emellertid inget göra förrän han gått ut ur sovrummet igen. Då undersöker jag henne. Hon är stilla. "Hon är död!" Jag river i sängkläderna, som tycks ha kommit att helt täcka över henne. Hon är bara en docka, som är arrangerad enkom för att håna mig. Jag blir häftigt skrämd och deprimerad. Direkt scenbyte till ett sinnessjukhus, och som när det gäller film eller litteratur, ställer jag frågor om hur skeendena kan förklaras. En vårdarinna i vit rock och glasögon frågar mig: "Är ni sysslolös?"

Det låter som om vi figurerade i en film eller en teaterpjäs. Hon går till vänster. Jag följer efter. Det är en spegel på väggen. Jag tittar i den med avsikten att se efter hur "andligt närvarande" jag är i ögonen. De visar sig vara rödkantade, trötta, hela ansiktet utslaget som i bakfylla. Skriker och vaknar i ångest.

Jag minns två mardrömmar jag hade som barn. I den ena befann jag mig på gårdsplanen hemma på Tomtebo, Bjälverud. En kraft drog mig runt fortare och fortare i en centrifugaleffekt i samband med ett otäckt vrinande ljud, som kom ur underjorden.

Den andra drömmen visade en uppsträckt hand och arm som en stor skorsten högt över skogstopparna.

Jag drömde om henne i natt. (Någon jag varit förälskad i.) Hon var mycket förändrad. Hon hade turkosblåa ögon. Hon var smalare i ansiktet. Hon hade ett barn. Hennes föräldrar var också med. Hennes mor påminde om en finländsk kvinna jag minns från den tidiga skolåldern. Vid ett fönsterbord satt en mager gestalt, klädd i svart och hög hatt. Jag tror vi var på landet, kanske i en sommarstuga. Hon var glad att se mig. Min lycka visste inga gränser.

Jag hade befarat motsatsen, men hon var glad att se mig. Vi gick genast någonstans där vi var för oss själva.

Drömde om två skelett, två silverlysande mellanting mellan lik och skelett.

Vaknade av att jag frös och kände, hur kylans taggar hade tagit gestalt i de där otäcka, kusliga figurerna. Nästa dröm blev Brasilien. Jag flöt med strömmen på en flod, som lika gärna var ett hav. Det hade underliga vattenpärlor på ytan och var grönfärgat. Där fanns en ö med palmer, vilken lyste i guldsol. Det var som om jag satt på cykel och var tvungen att bromsa med handbromsen som i de långa norska utförslöporna. Det här var den första palmön man kunde få se när man åkte söderut - som en motsvarighet till det första fjället i Trysil när man cyklade norrut. Jag var trygg bland elementen. Kände ett stänk av skräckblandad förtjusning, lycka inför palmön.

Drömde underlig dröm i natt. Om två fylliga kvinnor i baddräktsliknande kläder. De vände och vred på sig. Drömmen var i färg. Sedan var jag tillsammans med en annan kvinna, också hon lite rund. Hon ville jag skulle hålla tassarna borta, men gav med sig bit för bit. Jag låg tätt intill henne och smekte hennes bröst. Därefter drömde jag om Åke Grönberg och Povel Ramel. Den förre inte död som i verkligheten, men förlamad. Han satt i rullstol. Han var dessutom blind och hade emaljögon. Också Povel Ramel var blind. Den senare sjöng en hurtig melodi, den där signaturmelodin till "Schlagerkavalkaden" eller vad radioprogrammet heter: "Det ska va/gamla låtar/ hm-hm som man gjorde förr..." eller hur den går. Jag såg dom liksom i en tidning. En av dem hade stora mörka fläckar under ögonen, som Gösta Ekman d. ä. i sin roll som Bödeln. Var det blåtiror? Visste inte riktigt i drömmen heller. Sen skulle jag ha tag i mitt pass, men kunde inte hitta det. En variant av mina resdrömmar. Ibland färdas jag med bil i USA, ibland är jag på väg till Island, ibland åker jag tåg i Norge, och en gång åkte jag kanot på Amazonfloden.

Mardröm: Min mor kommer på besök, berättar att hunden Barry (som vi hade när jag var barn) har brutit ryggen. Men den lever tydligen ännu. Förvånad frågar jag: ²Har du honom kvar?² Så bär det iväg hem, till Tomtebo, efter vad det verkar, och på verandan (?) ligger ett bylte. Mamma tar försiktigt av filten eller vad det är. Hunden slår upp ögonen, och det är Pappa! Han riktar blicken rakt uppåt med feberglänsande ögon som jag sett på ett foto från trettiotalet, då han var patient på Arvika sanatorium. Han börjar säga något till mig, men blir irriterad av att Mamma sitter lutad över honom, så han avbryter sig och säger till henne: ²Tänk om du kunde gå härifrån ett tag.² Mamma reser sig, vänder sig demonstrativt om. Hon går därifrån med en sorts stumfilmsmässig marsch. Pappa fortsätter säga något till mig.

Dröm om Karl Gerhard. Jag är bjuden till hans hem. TV:n står på. Vet inte vad vi pratar om. Det är nog efter att vi sett en föreställning. Vi åker Birger Jarlsgatan, troligen i riktning mot Dramaten. Kanske har vi sett något med en fri grupp. En annan gång kort därpå åker jag bil med honom hem, efter en föreställning där han spelat.

-Karl? frågar jag. Jag läste en artikel om någon där du nämndes. Men jag har glömt vad hon hette.

Han tänker efter.

-Menar du Lynn? frågar han.

-Javisst ja!

Jag drömde alltså att jag hade glömt ett namn, men att jag mindes namnet när jag blev påmind!

Lynn var kanske en nyligen avliden kvinna, som hyllades för något, kanske något hjältemodigt. Vi är framme hos Karl Gerhard. Jag bjuds med in igen utan att det direkt behöver sägas. Nu lägger jag verkligen märke till att TV:n står på, en liten apparat i en bokhylla. Stänger han inte av den när han går till teatern? Men det är hans sak. Jag funderar lite på vad vi ska prata om, men jag kommer inte på något. Det är en lågmäld, finstämd Karl Gerhard, mera nedtonad än revykungen med utstuderad diktion. Jag undrar vem han skulle föreställa i drömmen. Jag drömde egentligen om någon annan.

Dröm sönd. 2/5 1993: I Ryssland. Jag är där med ett par kvinnliga vänner.

Där befinner sig också en kille som är alldeles vild. Han hoppar ner i en sorts trumma, en kloak, dyker ner och kommer upp igen. Han gör så flera gånger för att markera något han har sagt. En gård på kvällen utanför Leningrad. Nordiskt ljus. Två söner till Lenin är där, Lenin också i en kort sekvens, som i en film. En reparatör befinner sig i rummet. Han pratar om saker som föranleder en av kvinnorna att säga:

-Men är du inte bög?

En tokig katt. Den springer fram och tillbaka. Kelen men vild. Den vilde killen fortsätter att då och då hoppa ner i kloaktrumman. Han dyker ned och kommer alltid upp igen. Jag själv befinner mig i botten på trumman. Han hoppar, men kommer han tillbaka upp igen? Slam och lera följer med, och så äntligen sköljs han upp igen.  Nära att jag kvävs klaustrofobiskt. Vaknar.

Dröm på hotellrum i Prag: På morgonkanten slumrar jag till före kl. 06.00, då jag beställt telefonväckning. Jag drömmer att jag är på väg till en porrbiograf. Åker buss eller spårvagn nära Park-Viktoriagatan i Göteborg på väg mot centrum. En flicka stiger på. Något som hänt eller något jag sagt får henne att skratta. Hon är ung och söt och är klädd i vad som ser ut som en mörk herröverrock. När hon sätter sig en aning häftigt bredvid mig på grund av vagnens krängningar, pressas hon intill mig, och vi börjar prata.

Hon kysser mig på kinden. Hon nämner något om hur det är att ligga ute. Jag frågar bekymrat:

-Men du har väl bostad?

Jo, det har hon, men antyder problem med att bo där. Vid ena näsborren har hon ett sår eller exem. Jag misstänker att hon använder knark, eftersom hon uppträder distanslöst som om hon vore bekant och smått intim med mig. Jag är väldigt angenämt berörd av henne. Ännu när jag skriver detta, kan jag känna, hur hon trycker sin axel mot mig, när vi sitter tillsammans. Jag minns också hennes röst, ljus, mjuk, liksom lite stillsam inuti klangen. Hon säger att hon kommit fram till att det är något fel med det hela i samhället. Precis när jag ska säga något till svar, ringer portieren och väcker mig. Det är som om jag verkligen träffat henne. Ljust, blekt ansikte, ljusa ögon, lite färglösa lockar, starkt personlig. Jag längtar efter henne. I drömmen var jag ängslig. Drogs till henne men var rädd för AIDS, rädd att få problem med henne. Också rädd att få dåligt samvete inför henne. Jag kalkylerade som att det var säkrast att åka och se porrfilmen, inte engagera mig i hennes problem. Faktum är att jag kände större lättnad än saknad när jag vaknade.

Drömmer en urdjävlig mardröm. Ska uppträda i en pjäs eller revy - i Göteborg? Efter ett första nummer åker jag hem eller gör något annat tills jag kommer på att jag ska vara med igen! Åker till kostymateljén, men mister de kläder jag har på mig. Får inte tag i det jag ska ha. Lånar, stjäl ett par byxor, på vilka en stor knapp är påsydd framtill. Allt är omständligt.

Människor i min närhet bryr sig inte. En tjej förbarmar sig över mig och ska skjutsa mig till spellokalen. Nu är jag säkerligen allvarligt försenad.

Tjejen snackar lugnt med en ung mor, innan hon går till sin bil på parkeringsplatsen. Var är vi? I en småstad? Det är så vidrigt. Jag har tunna balettskor på fötterna, nästan bara utländska pengar i plånboken. En chaufför nekade att köra mig. De svenska pengarna räckte inte. Innan jag nu kommer iväg, vaknar jag. Det var gastkramande. Jag hade heller inte repeterat sångerna!

Drömmer att jag får dödsbeskedet om Far. Men det här stämmer ju inte, säger jag till Mamma. Pappa är ju redan död! Vi hjälper varandra att minnas, försöker komma på när vi första gången upplevde Pappa i livet fast han är död. Vi enas om en tidpunkt som för mig innebär att han då hjälpte mig avskaffa en noja. Det är många detaljer i drömmen. Jag är i Stockholm och möter Pappa. Han har sjukdomar, jag själv går i terapi, reser i Värmland etc.

En natt drömde jag att jag hade en krukväxt som dog. Ett grönt skott fanns kvar, men det var konstgjort.

Sällsam dröm: i ett öppet fönster tvärs över gatan finns en stor spindel, någonting man köper på zoo. Den ser till hälften ut som en apa, brungulaktig, fäst i ett koppel. Sakta börjar spindeln gå ut genom fönstret, klänga utmed en avsats. Då visar sig en katt i fönstret, samma färger i pälsen som spindeln, tar tag i spindelns koppel, ser till att den inte rymmer sin väg eller faller ned.

Drömmer att jag sover hos en ung kvinna. Hon förklarar att hon ibland tar på sig en kåpa som stänger ute hennes identitet, gör den oåtkomlig. Vi har ett fint förtroende, men hon är lite avlägsen. När vi vaknar, säger hon att nu är det dags att ta på sig det där skynket. Vilket också betyder att jag måste gå. Men det känns inte smärtsamt; det hör till vårt förtroende. Hon har tryckt något mot sina ögon, det ser ut som två gurkskivor, något som jag såg på en film på TV. Betyder drömmen, att jag frivilligt begraver mina önskningar?

Drömmer plågsam dröm om ett engelskprov (kvällskurs i engelska på Komvux), där jag inte kan hitta en copy utan gräver i min väska. Får en ny, men tappar bort den också. Sen vet jag att jag också måste leta upp något annat (ett annat exemplar av kopian?). Springer fram till en av lärarna, vilka sitter vid var sina bord. Jag har bara långkalsonger och undertröja på mig.

Jag tappar byxorna medan jag springer fram, hasar upp dom igen i flykten.

Dessförinnan har en annan elev, en äldre man, sett när jag grävde i väskan.

-Brännbart!

Han menar att det ser ut som om jag fuskar. Det är en stor aula (flera

etager?) på landet (kunde vara Speked i Värmland), regnväder, sommar, grönt gräs, och det är på en helg.

Märklig dröm. Jag befinner mig i en småstad, Ystad, senare Alingsås. Jag ska åka med en språkresa till London. En foajé - som på Stadshotellet i Alingsås. Liv och rörelse. Vid något tillfälle säger jag någon fras på engelska. En polisstyrka omringar ett hus och skjuter sig systematiskt in i stengrunden. En polis från annan ort står bredvid mig, skakar på huvudet och

mumlar:

-Alingsåspolisen, dom är inte kloka...

I övrigt just ingen reaktion från omgivningen. Nu har man skjutit ut stora hål och rivit ut hela stenblock, och man drar fram några slags varelser som är som ett mellanting mellan trasiga skyltdockor eller dummies, kanske UFO:n, lik eller svårt sårade människor ännu vid liv. De slängs ner på gräsmattan intill där jag och övriga står (fast det är ingen folksamling).

En av de trasiga figurerna rör sig - huvud, bröstkorg finns, men mage och midja är bara hål och hela mannen består av trasiga anordningar, lösa delar, delvis fästade med trådar.

Drömde att jag och en arbetskompis skulle krypa ner i en papplåda av en typ som distribueras från Fix. Det skulle äga rum på någon lastbrygga. Avsikten var att vi på det här sättet skulle kunna komma underfund med något skumt som var i görningen. L. klappade om oss och skrattade och sa att det var modigt. Han nämnde också att B. hade sagt: ²Men tänk om det börjar brinna?

Hade egendomlig dröm natten till i dag, eller rättare sagt på morgonen. Jag talade med Peter Falk, skådespelaren som spelat Columbo. Jag hörde inte riktigt vad ha sa, men han var vänligt, plirigt leende som man vanligen ser honom på TV, rökte nog också. Han såg precis ut som Columbo i ansiktet, men hade grå kritstreckrandig kostym (liknande min egen second hand-d:o). Jag försökte tala engelska, tackade honom inte bara för den välkände detektiven utan också för en annan roll som han skulle ha gjort, någon sorts morbid karaktär. Till slut slet han sig oss från mig, gick till några andra längre bort i rummet och talade med dom. Det var en del folk där. Vem var han?

Någon jag själv vill vara? Var befann vi oss?

Jag fick också känslan att drömmen var känslomässigt förbunden med en annan dröm jag haft som utspelade sig i ett par lägenheter här i närheten där jag bor, kanske i ett landshövdingehus. Hur jag sprang fram och tillbaka mellan dem för att ordna med något (?). Jag minns det ytterst otillfredsställande.

Det är bara känslan som är där, en känsla av något som har med att göra med att gå ärenden, kompisar, flytta in, vänta, borta, något med en tom lägenhet som är fel, kvällssol...kan inte förklara.

 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)